Äventyret fortsätter

Dags för ett nytt blogginlägg igen. Vad roligt att ni faktiskt läser min blogg. Jag ska försöka vara mer aktiv med att posta inlägg. Det händer så mycket hela tiden så det känns som om jag aldrig har tid att sätta mig ner framför datorn. Lärde mig ett nytt uttryck för några dagar sedan, TIA = this is Africa. Allt som går fel eller bara inte vill gå på det sättet som man skulle önska kan beskrivas med TIA. Så många saker skiljer sig från Finland. Jag är van vid att det mesta ska ske snabbt, så att man ska hinna med så mycket som möjligt, men denna mentalitet gäller inte här. Här tar man det lugnt och allt kommer att lösa sig i sinom tid. Tar det 20 minuter i kassan när man betalar sin mat, är det bara att konstatera: TIA, och njuta av att inte alltid stressa. En annan sak jag fått vänja mig vid är att det är omöjligt att få kläder att torka, så jag är tvungen att sätta alla kläder i torktumlarna, även ylletröjorna och mina stretch jeans (jag vet mamma att man inte borde göra det), men vad kan man om man vill gå omkring i torra kläder. Det är bara att konstatera: TIA än en gång, och skratta åt sina krympta kläder. Som tur ligger södra hemisfärens största shopping centrum endast 45 min härifrån, så det är bara att införskaffa nya kläder. Mina nyinförskaffade ylletröjor, samt min värmeblåsare har gjort susen. Jag fryser inte längre! Känner mig mer och mer som hemma hela tiden här. Många lokalbor har faktiskt misstagit mig för att vara sydafrikan, så kanske jag passar att vara här...

Jag förundrar mig över hur vackert det faktiskt är här varje dag jag går ut genom dörren. Det är så otroligt vackert att jag aldrig kommer att få nog av dessa vyer! Redan här jag bor, är det så fint att varje dag man stiger ut genom dörren blir man glad, även de dagar det regnar. Här kommer en bild från Concordia där jag bor. Vi har vårt vardagsrums fönster rakt ovanför ingången. På taket bor en duva, som heter Steven. Vi behöver inte vara oroliga att försova oss, för vår duva ser till att vi vaknar till fågelsång när solen går upp. Concordia Har hunnit turista en del sedan senaste inlägg. Tänkte berätta kort och visa lite bilder från de olika platserna jag besökt. Besökte Kapstaden när vår studentförening, ISOS, ordnade en en-dags-resa dit. Tyvärr hann vi endast besöka de största turistattraktionerna, däribland botaniska trädgården, Signal Hill och Waterfront. Som tur var vädergudarna på vår sida, och vädret var perfekt. Signal Hill var underbart och det kändes som om man kunde ha sett till världens ända därifrån. Vyerna var otroliga. Även Waterfront var härligt. Underbara restauranger och mysig stämning. Åt lunch på en restaurang vid vattnet och det kändes nästan som om livet inte skulle ha kunnat bli mycket bättre. Här nedan kommer lite bilder från Kapstaden. Waterfront Signal Hill Tre söta damer i Kapstaden Har även besökt en av Stellenbosch:s ”kåkstäder”, Kaymandi. Det finns inte ord att beskriva varken hur där såg ut eller hurudana känslor platsen väckte. Jag trodde inte att det var möjligt att människor faktiskt ännu på 2000-talet lever i sådan misär inne i en stad. Små ruckel byggda av det material det gått att få tag på, inget rinnande vatten och egna toaletter. Det var en otrolig upplevelse att vara med om, men även en upplevelse som säkert kommer att lämna sina spår för en lång tid framöver. Sätter nog verkligen ens eget liv i perspektiv. En liten tröst var ändå att människorna i Kaymandi verkade vara mycket glada och vänliga. Barnen älskade våra kameror och kunde inte sluta posera, så här kommer även lite bilder från Kaymandi. Tyvärr kommer bilderna inte att kunna beskriva hur det verkligen såg ut där, hur det luktade där, hur människorna faktiskt hade det och hurudana känslor som platsen väckte. Idag var det dags att göra vår första riktiga hike upp till ett av bergen här i närheten. Trots att vägen upp var brant, tung och jobbig, var vyerna och känslan uppe på toppen obeskrivlig. Var så lycklig när jag, som är relativt höjdrädd, lyckats ta mig upp till toppen trots att det på många platser kändes som om en omöjlighet. Var tvungen att sätta mig ner uppe på toppen och lyssna på Olsen Brothers Fly on the Wings of Love. Kände mig som en vinnare. Hade dock glömt bort att jag även skulle komma ner därifrån. Benen darrade mer än höstlöven och var mjukare än kokt pasta, men bra gick det ändå. Det känns faktiskt inte som en omöjlighet att försöka sig på fler och brantare berg inom den närmaste framtiden. Det gäller bara att övervinna sin höjdrädsla.

Har även hunnit besöka vinfestivalen som ordnades nu i helgen här i Stellenbosch. Hörde att det är den största händelsen här i området under året, så det kom människor från hela närområdet. Stämningen var härlig och det fanns mer än 500 viner att provsmaka. Trots att vi var där i två hela dagar, fanns det inte en chans att vi skulle ha hunnit smaka på alla, trots att vi jobba hårt. Tror dock nog att jag behöver en paus från vin nu i några dagar i alla fall. Men gott var det. Har hittat en mängd nya favoritvin. Förhoppningsvis kommer det att vara möjligt att hitta dem även i Alko. Om inte vet jag inte om jag kan flytta hem tillbaka...

Har även nu deltagit i ett poolparty, trots att poolen inte ännu var tillräckligt varm för att dyka ner i. Får nog ännu vänta någon månad på att det ska hända. Trots detta var festen ändå häftig, inhyrd DJ och massor med folk. Dessutom har jag fått bonga, så känner mig mer och mer hemma här hela tiden. Lite talanger har jag lärt från mina år med SF. Slog de flesta motståndarna och de var mäkta imponerade över att flickor faktiskt också kan bonga. Bonga kan man egentligen göra på de flesta krogar här, så det kan nog vara att det blir en och annan bong det här också. Måste ju se till att jag inte glömmer hur det går till.

På krogarna här gäller inte riktigt samma policy som i Finland. Här gäller det att vara bäst, det vill säga ta in så många människor som möjligt, även om det betyder att det knappt går att röra sig och att det är omöjligt att få en drink. Dessutom får man här ännu röka inne. Säkerheten är inte precis topp prioritet. Bra musik och bra stämning är det ändå. Dessutom är människorna väldigt vänliga här, så det är inget problem med att få en hel hög nya bekanta varje dag bara man orkar vara aktiv. Har även varit med om en spännande upplevelse en kväll då vi ett gäng var på väg hem från restaurangen. (Maten är så billig här så äter ute nästan varje dag, mmm). Vi gick förbi en stor kyrka varifrån det hördes musik och jubel. Det lät spännande så vi bestämde oss för att gå in och kolla vad som hände. När vi kom in märkte vi att vi var de enda vita i hela kyrkan (och där var säkert omkring 400 människor). Vi blev ombedda att sätta oss ner, och fick gå igenom hela kyrkan, så ni kan säkert anta hur många blickar som riktades mot oss…400 om inte mer. Själva predikningen gick på Afrikaans så det var näst intill omöjligt att följa med vad som sades, vi gjorde bara som alla andra. Kyrkan var mer som en frikyrka, folk sjöng, hurra och ropa halleluja. När vi till slut lyckades smita ut efter att säkert suttit inne i kyrkan i över 1 h berätta en dam till oss att det var en församling, som hade medlemmar från hela Afrika, och att dessa alla samlats i denna kyrka för att i en vecka ta del av mässan. Trots att vi knappt förstod någonting, var det ändå en spännande upplevelse, samtidigt som det var kul att se hur väl vi blev bemötte trots att vi var de enda vita. Kan inte säga annat än att varje dag faktiskt känns som ett nytt äventyr. Tänkte ännu till sist sätta en bild på mig och mina rumskamrater.

Juliettet, Jessica, Netta och jag