Mellanrapport,

Tyvärr måste jag meddela att det verkar som om mitt senaste inlägg (uppdatering 1/2) inte går att läsa på internet explorer, så ifall ni bara har möjlighet öppna det i mozilla firefox, då fungerar det. Om jag har tid mellan allt studerande ska jag försöka fixa till det så att det även går att öppna på explorer...dessa datorer, suck! Snart är tiden slut här i Stellenbosch, och därför har vi nu bestämt oss för att göra nåt roligt varje dag. Vilket har lett till att vi nästan helt och hållet glömt bort och studera och bara satsat på det roliga..

Igår besökte vi min favoritvingård, JC Le Roux, som har den bästa skumppan här enligt mig. Och enligt rykten har jag hört att det kanske också är möjligt att få den i Finland, vilket är toppen! Flickor, i januari blir det skumppa-/vinprovning, så var beredda :)

Här kommer lite bilder från JC Le Roux. Netta var chaufför och hovfotograf, så det är hennes bilder jag använder :) Vi andra var upptagna med att prova skumppan.

Nyaste varianten: La Vallée Rosé

Heidi och jag provsmakar skumppa

Vinrankorna har börjat blomma

Favoritvarianten: La Fleurette Rosé

Idag var det dags för min och Juliettes rekreations dag. Vi börja dagen med en hurttig morgonlänk, och efter det var det dags för morgonmål på ett sött litet café.

Efter det var det dags för ny frisyr. Har inte besökt en hårsalong sedan jag anlände till Stellenbosch, så det var hög tid för det. Aldrig tidigare har jag fått en så bra behandling som där. Kundbetjäning fick en helt annan betydelse. Visserligen tog mitt besök 3 h, men slutresultatet blev lyckat och en 0,5 h hår/huvud/nackmassage ingick i priset. Inte illa måste jag säga. Dessutom hämtade dom take-away kaffe åt mig :) Men inte nog med det, efter att håret var fixat var det dags för manikyr och pedikyr. 2 h:s avslappning med allt man kan önska, och enbart fjuttiga 15 euro kostade det...Så nu har jag finmålade finger- och tånaglar. Billigare är det att låta dem måla naglarna än att köpa ett nagellack, sånt gillar jag! Här kommer en bild på slutresultatet (tyvärr kan man varken se mina korallfärgade tånaglar eller min franska manikyr, kanske inte heller den bästa bilden på mig...):

Imorgon tänker vi ännu fortsätta med att skämma bort oss själva (före det blir dags att stressläsa inför de uppkommande tenterna nästa vecka)...Morgon nack- och ryggmassage (0,5 h för enbart 5 euro *tummen upp för det*) före det bär av till södra hemisfärens största shoppingcenter. Har aldrig besökt ett större shoppingcenter förut, man skulle behöva minst två dagar för att hinna gå igenom hela köpcentret. Tyvärr kommer vår shoppingresa inte att gå ut på att shoppa kläder, utan myggnät och medeciner (och en safarihatt) inför vår kommande resa. Vi har inte ännu kommit så långt i vårt planerande, men har ändå klart för oss vår rutt för de fyra första veckorna (som vi kommer att spendera i Namibien, Botswana, Zimbabwe och Zambien). Här sitter vi i vår lägenhet med Namibiens och Botswanas karta framför oss. Här kan ni även se mitt resesällskap för de kommande 5 veckorna:

Vårt lilla hem för det kommande veckorna kommer att vara denna Landcruiser+tält:

Förutom reseplanering har vi också hunnit med en hel del fester, bland annat en pre-Halloween-grill fest i Concordia.

Samt en kväll ute med flickorna. Juliette, Karly, Allie och jag. I bakgrunden syns våra postlådor. Så när jag nu kommer att tänka på det, måste jag passa på att tacka alla som har skickat brev, kort eller paket till mig. Det har varit underbart att få dem, och de har förgyllt många av mina dagar här. Och jag måste också passa på att be om ursäkt att jag inte lyckats svara på så många av de kort/brev/paket jag fått (men som ni redan märker på bloggen, så är jag inte så värst duktig på att få iväg brev...)

Kram på er alla! Dagarna till hemkomst minskar hela tiden, så snart ses vi!

Uppdatering 1/2

Oj oj oj, två månader sedan…det börjar verkligen bli dags med ett nytt inlägg! För er som undrar varför det tagit så länge kan jag meddela att jag faktiskt försöker studera aktivt! Skolan var nog inte så lätt som jag trodde, har under de senaste veckorna suttit nästan dygnet runt och skrivit uppsatser och läst på tenter. Synd är att arbetsmängden inte verkar minska före i slutet av oktober, men sen kommer jag belöna mig själv med en resa runt i södra Afrika; till Namibien, Botswana, Zimbabwe (Victoria Falls), Mozambique och Swaziland. Vi kommer att vara på resande fot i 5 veckor, så det kommer att vara tufft!

Det har hänt en massa sen senast (har lovat några personer att börja skriva oftare på bloggen, om allt och inget och lite mer vardagliga grejer, så hoppas det kommer att lyckas). För att detta inlägg inte ska bli för långt tänkte jag bara berätta det mest väsentliga och visa bilder, så ni får se lite av det jag varit med om. Det bästa som hänt under den här perioden är ju nog förstås att Icca och Miike var och hälsa på. Men lite mer om dem senare i inlägget.

Efter många om och men och mycket letande, hittade vi (jag och min finska rumskamrat) en bil som var i vårt tycke och i vår prisklass, en VW Polo (exakt samma färg som den jag har hemma), årsmodell 2008. Eftersom lokaltrafiken inte är så pålitlig, eller så säker, är det nästan nödvändigt att ha en bil för att kunna åka utanför Stellenbosch. Så en tidig lördag morgon, efter en mycket sen fredagskväll, satte vi oss, flickorna från rum A210, på tåget (höll hårt om väskorna) för att åka in till Kapstaden för att hämta vår bil. När vi kommer fram visar det sig, till vår förskräckelse, att vår bil inte ännu var färdig att avhämtas, trots att detta var lovat. Vi skulle åka på en roadtrip, så det fanns inga andra möjligheter än att ta det näst bästa alternativet, en Chico från 1987. Ingen powersteering, ratten och växelspaken på fel sida, inga fungerande bromsar och lås som går att öppna med vilken pinne som helst. Efter lite pappersarbete, var det dags för min del att sätta sig bakom ratten och styra mot centrum av Kapstaden. Lyckligtvis gick det mycket bättre än förväntat. Snabbt åkte vi in till stan för att hinna gå på vår första riktigt stora Rugby match, mellan Sydafrika och Australien.

Matchen slutade 29-17 till Sydafrika

Följande dag begav vi oss iväg på vår riktiga roadtrip, runt Godahoppsudden. Vi var ivriga som aldrig förr, och jag var en aning orolig över alla branta vägar med de dåliga bromsarna. Vi börja köra ner längs östkusten och efter ungefär 1h bilfärd, var vägen avstängd. Som dumma turister fråga vi några andra bilar varför vägen var avstängd, inget om detta var nämnt på vår karta. Till svar fick vi bara att vägen redan varit avstängd i år. Just det, så ofta uppdateras kartorna här...Nå inte hade vi nån annan möjlighet än att köra norrut igen och försöka ta oss till västkusten istället. Som tur var det en vänlig kvinna som visa vilken väg som var snabbast, så rätt snabbt var vi ”on the road again”. Vyerna var som vanligt obeskrivligt vackra och igen en gång fick vi se sånt som man bara ser i resebroschyrer. Under dessa två dagar vi åkte runt udden, fick vi se Cape Point, Godahoppsudden, Boulders beach (med pingiverna), och många små söta städer. Här nedan kommer lite bilder från vår lilla roadtrip.

Vår Chico, the white Stallion De tolv apostlarna A210 flickorna vid Chapman's Peak Cape Point GodahoppsuddenVår allas älskade babianfan Pingvinerna på Boulders beach Syns kanske lite dåligt, men där står faktiskt: Malin - Cape Town 2009 Jag, Juliette och Jessica på nån strand längs vägen (det klassiska hoppfotot...) Jag trivs bäst i öppna landskap (landskapen förändras väldigt snabbt här) Påminner kanske lite om de finska åkrarna, i alla fall lite om vackra Hindhår, om man bortser från bergen i bakgrunden.

Efter vårt lilla äventyr med Chicon (endast två gånger körde jag på fel sida av vägen) var det dags att byta till vår nya fina Polo. Det var underbart och ytterst lätt att köra med den. Ångrar inte en sekund att vi hyrde den. Den är helt perfekt för oss, och det är dessutom ytterst skönt att ha luftkonditionering.

BBB = Betty Badass Blue

Sedan var det dags för det jag hade väntat på sedan jag kom till Sydafrika, nämligen att Icca och Miike skulle komma på besök. Hade ju förstås gjort en lång lista på allt jag hade glömt hemma och på saker som jag absolut behövde, som rågbröd och salmiak. Men jag tänkte bara på Iccas bästa, på detta sätt fick hon ju möjlighet att shoppa lite, när hon fyllt sin kappsäck med alla mina grejer. Det var obeskrivligt roligt att ha dem här, samtidigt som det var rätt stressigt att hinna se allt det jag ville visa till dem. Men det var absolut värt det. Ni förgyllde mina dagar här. För er som inte redan sett deras bilder på facebook kommer här ett litet sammandrag av vad vi gjorde.

Så här glad var jag över att få besök - Icca och Miikes första lunch på JAVA

Vinprovning + morgonmål på vingården Guardian Peak är ett måste

Lite nyttig information har man lyckas snappa åt sig på vinkursen Traditionella puss-muns-bilden, den här gången fick också Miike delta Icca och Miike på stranden Jag med mitt nya objektiv Chapman's peak Och ett hoppfoto måste ju så klart också rymmas med Solnedgång vid Chapman's Peak Icca & Miike måste ju förstås också få uppleva en riktig BRAAI = grillfest På väg upp till Table Mountain Uppe på toppen Första och sista LAN-partyt i Sydafrika (tror att vi hitta Sydafrikas enda WLAN) Nåja, nu får det räcka för den här gången. Fortsättning följer...(Springbreak berättelserna och bilderna kommer snart upp, jag lovar!)

Äventyret fortsätter

Dags för ett nytt blogginlägg igen. Vad roligt att ni faktiskt läser min blogg. Jag ska försöka vara mer aktiv med att posta inlägg. Det händer så mycket hela tiden så det känns som om jag aldrig har tid att sätta mig ner framför datorn. Lärde mig ett nytt uttryck för några dagar sedan, TIA = this is Africa. Allt som går fel eller bara inte vill gå på det sättet som man skulle önska kan beskrivas med TIA. Så många saker skiljer sig från Finland. Jag är van vid att det mesta ska ske snabbt, så att man ska hinna med så mycket som möjligt, men denna mentalitet gäller inte här. Här tar man det lugnt och allt kommer att lösa sig i sinom tid. Tar det 20 minuter i kassan när man betalar sin mat, är det bara att konstatera: TIA, och njuta av att inte alltid stressa. En annan sak jag fått vänja mig vid är att det är omöjligt att få kläder att torka, så jag är tvungen att sätta alla kläder i torktumlarna, även ylletröjorna och mina stretch jeans (jag vet mamma att man inte borde göra det), men vad kan man om man vill gå omkring i torra kläder. Det är bara att konstatera: TIA än en gång, och skratta åt sina krympta kläder. Som tur ligger södra hemisfärens största shopping centrum endast 45 min härifrån, så det är bara att införskaffa nya kläder. Mina nyinförskaffade ylletröjor, samt min värmeblåsare har gjort susen. Jag fryser inte längre! Känner mig mer och mer som hemma hela tiden här. Många lokalbor har faktiskt misstagit mig för att vara sydafrikan, så kanske jag passar att vara här...

Jag förundrar mig över hur vackert det faktiskt är här varje dag jag går ut genom dörren. Det är så otroligt vackert att jag aldrig kommer att få nog av dessa vyer! Redan här jag bor, är det så fint att varje dag man stiger ut genom dörren blir man glad, även de dagar det regnar. Här kommer en bild från Concordia där jag bor. Vi har vårt vardagsrums fönster rakt ovanför ingången. På taket bor en duva, som heter Steven. Vi behöver inte vara oroliga att försova oss, för vår duva ser till att vi vaknar till fågelsång när solen går upp. Concordia Har hunnit turista en del sedan senaste inlägg. Tänkte berätta kort och visa lite bilder från de olika platserna jag besökt. Besökte Kapstaden när vår studentförening, ISOS, ordnade en en-dags-resa dit. Tyvärr hann vi endast besöka de största turistattraktionerna, däribland botaniska trädgården, Signal Hill och Waterfront. Som tur var vädergudarna på vår sida, och vädret var perfekt. Signal Hill var underbart och det kändes som om man kunde ha sett till världens ända därifrån. Vyerna var otroliga. Även Waterfront var härligt. Underbara restauranger och mysig stämning. Åt lunch på en restaurang vid vattnet och det kändes nästan som om livet inte skulle ha kunnat bli mycket bättre. Här nedan kommer lite bilder från Kapstaden. Waterfront Signal Hill Tre söta damer i Kapstaden Har även besökt en av Stellenbosch:s ”kåkstäder”, Kaymandi. Det finns inte ord att beskriva varken hur där såg ut eller hurudana känslor platsen väckte. Jag trodde inte att det var möjligt att människor faktiskt ännu på 2000-talet lever i sådan misär inne i en stad. Små ruckel byggda av det material det gått att få tag på, inget rinnande vatten och egna toaletter. Det var en otrolig upplevelse att vara med om, men även en upplevelse som säkert kommer att lämna sina spår för en lång tid framöver. Sätter nog verkligen ens eget liv i perspektiv. En liten tröst var ändå att människorna i Kaymandi verkade vara mycket glada och vänliga. Barnen älskade våra kameror och kunde inte sluta posera, så här kommer även lite bilder från Kaymandi. Tyvärr kommer bilderna inte att kunna beskriva hur det verkligen såg ut där, hur det luktade där, hur människorna faktiskt hade det och hurudana känslor som platsen väckte. Idag var det dags att göra vår första riktiga hike upp till ett av bergen här i närheten. Trots att vägen upp var brant, tung och jobbig, var vyerna och känslan uppe på toppen obeskrivlig. Var så lycklig när jag, som är relativt höjdrädd, lyckats ta mig upp till toppen trots att det på många platser kändes som om en omöjlighet. Var tvungen att sätta mig ner uppe på toppen och lyssna på Olsen Brothers Fly on the Wings of Love. Kände mig som en vinnare. Hade dock glömt bort att jag även skulle komma ner därifrån. Benen darrade mer än höstlöven och var mjukare än kokt pasta, men bra gick det ändå. Det känns faktiskt inte som en omöjlighet att försöka sig på fler och brantare berg inom den närmaste framtiden. Det gäller bara att övervinna sin höjdrädsla.

Har även hunnit besöka vinfestivalen som ordnades nu i helgen här i Stellenbosch. Hörde att det är den största händelsen här i området under året, så det kom människor från hela närområdet. Stämningen var härlig och det fanns mer än 500 viner att provsmaka. Trots att vi var där i två hela dagar, fanns det inte en chans att vi skulle ha hunnit smaka på alla, trots att vi jobba hårt. Tror dock nog att jag behöver en paus från vin nu i några dagar i alla fall. Men gott var det. Har hittat en mängd nya favoritvin. Förhoppningsvis kommer det att vara möjligt att hitta dem även i Alko. Om inte vet jag inte om jag kan flytta hem tillbaka...

Har även nu deltagit i ett poolparty, trots att poolen inte ännu var tillräckligt varm för att dyka ner i. Får nog ännu vänta någon månad på att det ska hända. Trots detta var festen ändå häftig, inhyrd DJ och massor med folk. Dessutom har jag fått bonga, så känner mig mer och mer hemma här hela tiden. Lite talanger har jag lärt från mina år med SF. Slog de flesta motståndarna och de var mäkta imponerade över att flickor faktiskt också kan bonga. Bonga kan man egentligen göra på de flesta krogar här, så det kan nog vara att det blir en och annan bong det här också. Måste ju se till att jag inte glömmer hur det går till.

På krogarna här gäller inte riktigt samma policy som i Finland. Här gäller det att vara bäst, det vill säga ta in så många människor som möjligt, även om det betyder att det knappt går att röra sig och att det är omöjligt att få en drink. Dessutom får man här ännu röka inne. Säkerheten är inte precis topp prioritet. Bra musik och bra stämning är det ändå. Dessutom är människorna väldigt vänliga här, så det är inget problem med att få en hel hög nya bekanta varje dag bara man orkar vara aktiv. Har även varit med om en spännande upplevelse en kväll då vi ett gäng var på väg hem från restaurangen. (Maten är så billig här så äter ute nästan varje dag, mmm). Vi gick förbi en stor kyrka varifrån det hördes musik och jubel. Det lät spännande så vi bestämde oss för att gå in och kolla vad som hände. När vi kom in märkte vi att vi var de enda vita i hela kyrkan (och där var säkert omkring 400 människor). Vi blev ombedda att sätta oss ner, och fick gå igenom hela kyrkan, så ni kan säkert anta hur många blickar som riktades mot oss…400 om inte mer. Själva predikningen gick på Afrikaans så det var näst intill omöjligt att följa med vad som sades, vi gjorde bara som alla andra. Kyrkan var mer som en frikyrka, folk sjöng, hurra och ropa halleluja. När vi till slut lyckades smita ut efter att säkert suttit inne i kyrkan i över 1 h berätta en dam till oss att det var en församling, som hade medlemmar från hela Afrika, och att dessa alla samlats i denna kyrka för att i en vecka ta del av mässan. Trots att vi knappt förstod någonting, var det ändå en spännande upplevelse, samtidigt som det var kul att se hur väl vi blev bemötte trots att vi var de enda vita. Kan inte säga annat än att varje dag faktiskt känns som ett nytt äventyr. Tänkte ännu till sist sätta en bild på mig och mina rumskamrater.

Juliettet, Jessica, Netta och jag